I måndags flyttade jag på två barncyklar (gav dem till en granne genom gruppen Buy Nothing Santa Monica). Jag hade på mig träskor, skyndade såklart och steg snett. Det gjorde väldigt ont, men jag ignorerade smärtan det enligt den gamla finländska sedvanan: Om man bara struntar i en skada går den i bästa fall över av sig själv.
En timme senare var min fot både svullen och blå. Jag kunde inte stiga på den och gjorde således det varenda människa gör i stund av kris: Googlade (och frågade Chatgpt och Bing). Började på engelska och fick rekommendationen att så fort som möjligt söka vård. En stukad fot kunde vara bruten eller något ännu värre! Det som krävdes var vård, röntgen och gips. På svenska sa 1177 typ: "Om det är en stukning är det jättevanligt och går över efter någon vecka. Har du brutit en tå går den ändå inte att gipsa, så ta det bara lugnt. Om du ändå absolut måste komma in, kom inte till akuten!" (Skrev om detta på bloggen och en mycket snäll svensk läkare tipsade om vad jag kunde göra och hur man jobbar på hennes vårdcentral).
Jag tänker inte jämföra amerikansk och svensk vård. Alla vet att den svenska är överlägsen och att det amerikanska sjukförsäkringssystemet är dyrt, korrupt och orättvist. Det är jättebra för de med mycket pengar och fruktansvärt för de som inte är rika, men blir sjuka. Jag uppskattar de årliga hälsokontrollerna, men kan tycka att sjukhusen, när de får en chans, pumpar ut så mycket pengar de kan av försäkringsbolagen i form av prover och undersökningar. Därför drar jag mig från att ta mig till UCLA Medical Center. Orkar inte bli skickad runt till olika laboratorier, specialister och röntgenrum. (Ingen behöver påpeka att vården inte är perfekt i Sverige och Finland heller, men i jämförelse är de flesta vanliga människor i tryggare händer där).
Ursäkta för anekdotisk bevisföring (detta är en krönika), men jag tror också det handlar om kultur och generation. Jag är uppvuxen i en ett land där man bara söker vård när det är riktigt illa. Dessutom har jag alltid haft den stora turen att vara frisk hela mitt liv. I grundskolan tror jag inte min mamma lät mig vara hemma en enda dag på grund av sjukdom. Jag var ett piggt barn som aldrig fick feber. Har ingen vana i att söka vård.
När jag skriver det här är jag inne på dag fyra av min stukade fot (jag har uteslutit att något är brutet) och till min enorma lättnad känns det lite bättre. Jag haltar fortfarande, men den där knivskarpa smärtan är borta. Svullnaden har gått ner. Min väninna Maja brukar säga att människan aldrig är så lycklig som den första friska dagen efter en förkylning. Det verkar också gälla den första dagen man kan sätta tyngd på båda fötterna.
Men det är inte därför vi är här. Nu över till länkarna.
Eller först vill jag dra den vanliga harangen om att betala för det här nyhetsbrevet. Allt fler av er gör det och det vill jag tacka för. Det betyder enormt mycket för mig som frilansare. TACK! Ni som ännu inte har en betalprenumeration. Gå över till den ljusa sidan! Det kostar bara 5 dollar i månaden och för det får du fyra nyhetsbrev med en massa bra texter, krönikor och tips på tv- och film. Bara gör det!
Att få ihop en rimlig lön genom att köra ut mar för Uber Eats är praktiskt taget omöjligt.
Succession är inte en dokumentär skildring av familjen Murdoch, men det finns väldigt många likheter. Det här reportaget om att välja mellan journalistisk integritet och demokrati på ena sidan och det tittarna vill ha (= pengar) på den andra, var mycket bra.
Ladda inte din telefon på offentliga laddningsstationer på flygplatser och hotell.
Två av tre nya bilar som köps efter 2032 ska var elektriska fordon.
NPR gör det vi andra borde ha gjort för länge sen: lämnar Twitter. Detta efter att Elon Musk bevisat att han inte förstår skillnaden mellan statsmedia och public service. Den stora förloraren är Twitter, NPR får mindre än 2 procent av sin trafik därifrån (gällande finansiering får NPR mindre än 1 procent av sina intäkter från staten i form av presstöd). BBC protesterade också mot att kallas statsmedia och fick istället stämpeln “publikfinansierad media” (min översättning).
Invånarna på Bali har tröttnat på turister och dåligt beteende. Turisterna är fulla, kör vårdslöst och fotar sig själva halvnakna. Olika föreslag som till exempel en extra skatt för turister, att inte begränsa antalet ryssar och ukrainare (som ökat enormt sedan kriget) och att förbjuda utlänningar från att hyra motorcyklar har lagt fram som förslag. Vi skyller en stor del på den över tio år gamla boken/filmen Eat, Pray, Love.
Älskar Los Angeles Times som i söndags publicerade en dödsruna med rubriken: “Logan Roy, conservative media mogul who shaped contemporary politics, dies at 84”
Vill också passa på att tipsa om den här Vanity Fair-artikeln om Rupert Murdoch och hans privata succession-drama där han avsiktligt bussade sina barn på varandra med tanken: må den starkaste vinna imperiet. (“After interviewing dozens of people for this story, I was struck by how sad all the Murdochs seem. Some Murdoch profiles liken his late career arc to Shakespeare’s King Lear. Murdoch as the aging monarch confronting his mortality.”)
Och på tal om Murdochs imperium, mer specifikt Fox News, var den här New York Times Magazine-artikeln om att välja mellan journalistisk integritet/demokrati och ge det publiken vill ha/pengar jättebra. (Gåvoartikel NYT)
Vad erbjuder internet unga killar och vilka förebilder finns där? Andrew Tate, den 29-åriga boxaren KSI (för mig en helt ny bekantskap), Mr Beast, Sidemen. På Youtube och Tiktok där valutan är uppmärksamhet och den manliga influencer som lyckas gå längst, säga det mest extrema och sticka ut vinner. (Som den 23-åriga youtubern som Sir Miles vars nisch är att besöka de farligaste platserna på jorden och som nu är fängslad av talibanerna i Afghanistan). De är också mer kommersiella, en film är såklart inte jämförbar med influencers, men 90-talets Fight Club var en protest mot det hyperkommersiella samhället. Å andra sidan var det samma våld som Tate och KSI sysslar med. Äsch, läs själva. Ett riktigt bra och långt reportage om killar och internet.
Inte ofta är det som låter för bra för att vara sant faktiskt sant, men långa och djupgående studier visar att lite glass är bra för typ 2 dibetes.
Det är inte lätt att vara bra på sociala medier, ännu svårare att vara rolig, men nationalparkerna i USA lyckas bra. Se det som inspiration! (gåvoartikel WaPo)
Några av mina kompisar skickar alltid röstmeddelanden istället för att skriva och jag tycker att det är mysigt att höra dem prata. Själv är jag en skrivande människa, men tydligen en utdöende art. Det blir allt vanligare med röstmeddelanden (mina egna barn googlar för övrigt aldrig, de frågar Siri, Alexa eller Google home). Fördelen med röst är att det är enklare att höra nyanser och förstå varandra. Nackdelen är väl att ingen kan uttrycka sig i skrift längre och kanske inte heller tolka skrift.
Sommaren 2018 kryllade Stockholm av råttor. En sen kväll på väg hem från en restaurang vägrade en råtta stiga åt sidan när jag mötte den på trottoaren. Här i LA är det mest prärievargar som syns. Igår sprang en stor, mitt på dagen, över gatan när vi storhandlade på Trader Joe’s. I New York håller råttorna på att ta över staden. Här är några skräckhistorier. (Gåvoartikel NYT)
För er som ännu flyger: Istället för att köpa en plats i premium eller business erbjuder nu vissa flygbolag en coach i coach. Alltså tre säten och en tunn madrass i ekonomidelen av planet.
Tänk på det här när du släcker lampan i rum du inte vistas i och drar ner på värmen i hemmet: Krypto-mining är fortfarande någonting som pågår och drar otroligt mycket energi. Den största operationen i USA (I Texas) använder lika mycket energi som 300 000 hushåll sammanlagt. Alla de 34 hallar som skapar kryptoalgoritmer runt om i USA förbrukar var och en lika mycket energi som 30 000 hushåll. De flesta av dem drivs också med fossila bränslen. (Gåvoartikel NYT)
Abort, abortpiller, att som vårdpersonal använda a-ordet och snart också att sprida information online om abort. Allt detta är eller kan bli förbjudet (till att börja med i Texas). Abort är för övrigt samma sak som vård och när man inte får vård kan man dö. Detta händer i bl.a. Florida.
För ett par veckor sedan länkade jag till en artikel som handlade om hur all design blir allt mer likriktad. Arkitektur, caféer, bilar, inredning och till och med skönhet. Det finns ett snyggt (Instagram)utseende. Här kommer en fortsättning som tar avstamp i Airbnb.
Min man Magnus skulle mellanlanda i Fort Lauderdale (FL) i fredags för att sedan åka vidare till Turks and Caicos, men alla flyg avbokades på grund av detta. (Fy fan för att bo i Florida)
Min nästa kapitelbok för barn (och om hästar) kommer ut i augusti.
Återvinning av gamla mobiltelefoner på ett hållbart sätt.
Jag insåg häromdagen att det mesta jag får reklam för på Apple TV och Hulu är tv-serier som handlar om medelåldersmän i kris: Shrinking, Ted Lasso, Dave, Severance och nu senast The Big Door Prize som är ganska kul. Rekommenderar(trots man i kris-temat)!
Fint att du orkade läsa ända hit! Bra jobbat.