Fredagslänkar den första maj 2026
Veckan i USA
Välkommen till veckans nyhetsbrev! Så glad över att du läser. Om du är ny här: Jag är journalist och författare, har en master i statsvetenskap och en i specialized journalism. Bor i LA sedan 2013 och i det här nyhetsbrevet strävar jag efter att förklara ett fenomen i amerikansk politik. Mer sammanhang än breaking news.
Sånt här tycker jag är så intressant: Redan 1935 beskrev Walter Benjamin, en tysk-judisk filosof och en av 1900-talets skarpaste kulturkritiker, hur fascistiska rörelser använde skönhet och stil för att göra sin ideologi mer attraktiv för folket. Nazisternas uniformer erbjöd t.ex. en omedelbar gruppidentitet, du var inte längre en simpel individ med tvivel och problem, du var del av en trygg rörelse med tydlig riktning och syfte. De italienska futuristerna producerade affischer och manifest som hyllade krig som en renande kraft, som om våld var det pris ett samhälle måste betala för att ta sig in i framtiden. Klipp till nutid: Palantir, alltså företaget bakom software som hjälper den israeliska militären bomba Gaza och levererar övervakningsteknologi till ICE, har nu en medarbetare som är vibeansvarig. Han lanserade nyligen en jacka på X och beskrev den som “bra för aktiviteter” och Made in America. New Yorker-skribenten Kyle Chayka kallar det tastewashing: Det är när teknikföretag vars produkter de flesta inte vill ha försöker köpa sig kulturell legitimitet genom estetik. Ju fler som bär Palantirs logga, desto mer normalt känns företaget. Samma logik gäller Zuckerbergs glow-up 2024 och OpenAI-folkets typografifixering samt podcastköp. Palantir tar det ännu lite längre. Företaget publicerade nyligen ett manifest där de argumenterar för att alla amerikanska medborgare ska tvingas göra militärtjänst och dela “risken och kostnaden” i nästa krig. Det är inte svårt att förstå varför: Palantir tjänar pengar på krig och ju mer militariserat samhället blir, desto större är marknaden för deras övervaknings- och vapenteknik. Tastewashing handlar med andra ord i det här fallet om att normalisera krig som affärsmodell.
Som prepper är det viktigaste du kan göra inte att köpa konserver, verktyg, vapen och bygga kojor, det är att ha en bra relation med dina grannar. Journalisten Kit Dillon skriver om när den 120 år gamla dammen på Maui hotade att brista mitt i natten. Då var det lokalbor som körde ut lantbruksmaskiner i flodvattnet och bar ut folk med hjälp av grävskopor. En lokal organisation, Lāhui Foundation, hade redan byggt nätverk och logistik genom tidigare katastrofer på Maui och kunde sätta igång hjälpinsatser samma eftermiddag. Dillon jämför det med den amerikanska prepperrörelsen, där YouTube-kanaler lär ut hur man bygger ett flyktfordon och packar en väska för att överleva ensam i ett samhälle utan lag och ordning. För det första är det svårt att sätta ihop en väska som fungerar för alla tänkbara scenarion. Det man däremot alltid behöver är tillförlitlig information i realtid. Det var textmeddelanden från vänner som varnade Dillon om dammens tillstånd klockan halv fem på morgonen. (Gåvoartikel NYT)
Snabb genomgång av det senaste James Comey åtalet: Comey är före detta FBI-chef och Trump avskyr honom eftersom han grävde i om Ryssland påverkade presidentvalet 2016. Detta är andra gången som Trump drar Comey inför rätta. Det senaste åtalet handlar om ett Instagram-inlägg från maj 2025 där Comey publicerade ett foto av snäckor på en strand i North Carolina ordnade i mönstret "86 47". Trump är den 47:e presidenten, och "86" är amerikansk slang för att göra sig av med något. Restaurangbranschen, där begreppet kommer ifrån, använder det för att kicka ut en gäst eller stryka en rätt från menyn. Trump påstår att 86 är ett maffiauttryck för att beställa ett mord. Som lekman känner jag mig ganska trygg med att slå fast att ingen maffiaboss någonsin beställt ett mord genom att lägga upp snäckor på en strand.
Det är snart helt omöjligt att vara anonym online, speciellt om du publicerat en del text förut. Skribenten Kelsey Piper testade nyligen Claude Opus 4.7 genom att mata in opublicerade texter i helt olika genrer och bad modellen gissa vem som skrivit dem. Oavsett om det handlade om en politisk text, en filmrecension eller en femton år gammal college-ansökningsessä pekade Claude konsekvent ut rätt person (andra modeller som ChatGPT och Gemini misslyckades oftare). AI:n plockar upp stilmässiga fingeravtryck, små återkommande mönster i ordval, meningsbyggnad, och rytm. Piper tror att tröskeln för den här typen av avidentifiering kommer att sjunka med tiden, och att den som idag skriver anonymt på nätet bör räkna med att det inom några år går att spåra texten tillbaka till dess upphovsperson.
Maten vi äter idag är mindre näringsrik än den våra föräldrar åt, till och med om vi äter exakt samma sak. Orsaken är koldioxid. När atmosfären fylls med mer koldioxid förändras hur växter växer: de blir större och producerar mer socker, men tar upp färre mineraler genom rötterna. Mer mat, alltså, men med mindre näring i varje tugga. En genomgång av 43 grödor visar att näringsinnehållet redan minskat med i snitt 3,2 procent sedan 1980-talet och att den bara växer. För människor i rika länder är det hanterbart med kosttillskott och varierad kost. Men för de miljarder som lever på ett några få billiga baslivsmedel som ris och vete är detta ett problem. Forskare beräknar att 1,4 miljarder kvinnor och barn riskerar livshotande järnbrist till 2050, och att ytterligare 175 miljoner kan drabbas av zinkbrist. Klimatförändringen diskuteras ofta i termer av översvämningar och torka. Det här är en långsammare och osynligare katastrof. (Gåvoartikel WaPo)
Att jobba för att garantera sina barns lycka är ett mål utan tak. Rent generellt: Ju mer diffust målet är, desto mer tid känns det som att man borde lägga ned, och desto mer skyldig känner man sig när man inte gör det. Det är förmodligen därför föräldrar idag, trots att de faktiskt tillbringar mer tid med sina barn än föräldrar på 1960-talet, ändå känner att det inte räcker. Forskning visar att barn lär sig lika mycket av att bara hänga med sina föräldrar i vardagen, laga mat, gå till skolan, handla, som av specifikt planerade barnaktiviteter. Det är alltså inte aktiviteten som räknas, det är om föräldern är mentalt närvarande i stunden.
För nån vecka sedan hade Hufvudstadsbladet ett reportage om en kvinna som, håll i er nu, tar botox. Nu kanske jag pratar om LA, eventuellt också Stockholm. Här har botox på ett decennium gått från att vara något som lite äldre kvinnor med mycket pengar gjorde i smyg. Numera är det en rutinmässig del av skönhetsvården bland kvinnor i trettioårsåldern, och numera även tjugoårsåldern. Den här texten handlar om den kognitiva dissonans många av oss lever i: De flesta ser sina injektioner som att bölja sig för patriarkatet och skönhetsnormer man intellektuellt avskyr. De kvinnor som får sin talan i artikeln säger att botox är en form självvård, andra som en investering i karriär och socialt kapital. Hur som helst: botox är ingenting folk gör i smyg längre.
Nu över till veckans krönika som handlar om konspirationsteorier och specifikt det om att Trump fejkar sina egna mordförsök.
Skillnaden mellan kritiskt tänkande och konspirationsteorier är att kritiskt tänkande börjar med en fråga och är berett att följa bevisen vart de än leder, även om svaren visar sig vara tråkiga och något annat än det man hoppats på. De som tänker kritiskt är också beredda att ändra sig. Konspirationsteoretikern börjar med svaret och letar sedan efter bevis som bekräftar det. Ja, och allt som talar emot teorin blir ytterligare ett bevis för hur djupt konspirationen går.
När en beväpnad man sprang igenom säkerhetskontrollen vid Vita husets korrespondentmiddag förra veckan tog det inte länge innan konspirationsteorierna flödade. Var attacken ett mordförsök, eller var den iscensatt av Trump för att vinna sympati inför mellanårsvalen och de usla opinionssiffrorna? Föra bort fokus från kriget i Iran och Epstein? En demokratisk kongressledamot postade mitt i natten: “Kanske är det fejk, vem vet?” Alex Jones, Tucker Carlson och Marjorie Taylor Greene, som alla nyligen brutit med Trump, ställde liknande frågor.
Efter mordförsöket i Butler, Pennsylvania 2024 var det till att börja med demokrater och annat vänsterfolk som påstod att attentatet var arrangerat med blodpåsar och skådespeleri. MAGA-gänget såg det snarare som ett mirakel: Gud hade räddat Trump och Trump var därmed gudomlig. Men knappt två år senare är det Trumps egna tidigare supportrar som driver konspirationsteorin om att mordförsöket var arrangerat. Fast nu med en antisemitisk underton om israeliska donatorer som påstås ha legat bakom allt.
Egentligen är det inte så konstigt att så många amerikaner tror på konspirationsteorier. Den amerikanska staten har gjort saker mot sina egna medborgare som, när de avslöjades, lät som ren fiktion. CIA experimenterade t.ex. i hemlighet med LSD och elchocker på psykiatriska patienter och fångar under ett program som avslöjades först när dokumenten läckte på 1970-talet. FBI infiltrerade och saboterade medborgarrättsrörelsen och antikrigsgrupper på 1960-talet. För att inte tala om Tuskegee-studien, där svarta amerikaner med syfilis avsiktligt lämnades obehandlade i fyrtio år, för man ville de vad som hände. Det finns alltså bevis på att otroliga saker ibland verkligen hänt.
Men inte alltid. Forskning visar att konspirationsteorier alltid blomstrar i miljöer där staten historiskt ljugit, oavsett om det är Östeuropa efter kommunismens fall eller USA efter Watergate.
Det är nämligen inte bara historiskt som myndigheterna i USA betett sig opålitligt. En amerikansk specialstyrkesoldat åtalades nyligen för att ha använt hemligstämplad information om den militära operation som fångade Venezuelas president Nicolás Maduro för att vinna drygt 400 000 dollar på Polymarket. Trump själv jämförde soldatens agerande med basebollspelaren Pete Rose som satsade pengar på sitt eget lag. “Now, if he bet against his team, that would be no good. But he bet on his own team”, sa Trump. Misstänkt välplacerade vad dök också upp inför Trumps tillkännagivanden om eldupphör med Iran. Och händelsevis sitter Trumps son Donald Trump Jr. i styrelsen för Polymarket.
Läs resten av krönikan i VIP-delen. (det kostar bara 5 dollar / 50 kronor i månaden). Dessutom fler bra artiklar, en inne- och utelista och tips på tv-serie/film? Bli betalande prenumerant! Var ta ett kliv in i den lilla procenten som vill betala för innehåll.
