Fredagslänkar den 6 februari 2026
Det här vill du läsa
Min nästa roman kommer ut i sommar och min kompis Anna Maria tog pressbilder på mig i veckan. Den här är från tillfället, inte själva pressbilden.
Just nu blickar USA mot mellanårsvalet i början av november och jag tänkte att det kan vara bra att veta the basics on det här valet. Är ni med?
Okej, here goes: den amerikanska kongressen består av två kammare: Senaten, med två senatorer från varje delstat (sammanlagt hundra, vicepresidenten avgör när det står 50 / 50), och Representanthuset, där delstaterna är representerade på basen av invånarantal. Alla 435 ledamöter i Representanthuset väljs vartannat år, vilket gör kammaren ganska känslig för opinionssvängningar. Senatorerna väljs på sex år, men valen är förskjutna så att ungefär en tredjedel av platserna står på spel vid varje val. Till skillnad från Representanthuset påverkas Senaten inte av omritade valkretsar (eftersom varje delstat alltid har två senatorer). I år är det svårt för Demokraterna att vinna tillbaka Senaten och det beror på att många av de platser som nu är uppe för val finns i djupt röda delstater.
Om Demokraterna vinner representanthuset (vilket de tror att de gör) så har Trump mycket svårare att få igenom sin politik, budget och utredningar, och risken är större att representanthuset inleder en riksrättprocess mot honom (Trumps tredje).
En annan orsak att hålla ögonen på valet är att Trump vid flera tillfällen sagt att den federala administrationen borde ta över valen i delstater som enligt honom inte kan genomföra valen utan att fuska. Med andra ord delstater där Demokraterna vinner. Enligt Trump är det framtida valet redan nu riggat i vissa demokratiska delstater. Det som gör uttalandena särskilt allvarliga är att den amerikanska konstitutionen uttryckligen ger delstaterna ansvaret för valen, just för att förhindra att en auktoritär ledare försöker kontrollera valen.
Men mellanårsvalet är också aktuellt den här veckan eftersom Trump i höstas uppmuntrade republikanskt styrda delstater att rita om sina valkretsar för att säkra segrar i dem (gerrymandering, kallas det). Texas var först ut. Där ritade man en ny karta som tydligt gynnar republikanska kandidater. Demokraterna protesterade, men i december släppte Högsta domstolen igenom Texas karta. Detta med ett torrt konstaterande att partipolitisk gerrymandering inte är något federala domstolar ska lägga sig i.
Då svarade guvernör Gavin Newsom med samma medicin. Till skillnad från Texas krävs det i Kalifornien ett godkännande i en folkomröstning för att rita om valkretsarna, och väljarna röstade ja till en ny karta. Lika många republikanska mandat som Texas försökte säkra väntas nu i stället gå förlorade i Kalifornien. Delstatens republikanska parti försökte stoppa Newsoms karta i sista stund, men Högsta domstolen lät det ske också här. I praktiken innebär det att de två största delstaterna nu antagligen neutraliserar varandra.
Det var det viktigaste. Fler delstater kommer att försöka rita om valkartorna, Trump kommer att fortsätta hävda att alla val republikanerna förlorar är riggade och detta kommer att eskalera fram till november.
Men nu över till länkarna.
Eller först vill jag be dig som ännu inte är en betalande prenumerant att bli det. Det kostar bara 5 dollar / 50 kr i månaden för fyra nyhetsbrev. Så värt det, om jag får säga det själv.
Peptider är den nya wellnesstrenden och det är såklart sociala medier som driver på den: influencers och longevity-fanatiker (och looksmaxxing-konton) visar hur de tar injektioner för viktnedgång, återhämtning och såklart snyggare utseende. Detta trots att många av preparaten helt saknar kliniska studier och formellt inte är godkända för mänskligt bruk. FDA i USA har stramat åt reglerna, men det har bara lett till att marknaden flyttat från apotek till online där användare typ litar på tips i Discord-grupper och själva experimenterar sig fram. Oberoende tester visar att en stor andel av peptiderna är feldoserade och ofta förorenade, vilket förklarar varför vissa upplever mirakeleffekter medan andra drabbas av allvarliga biverkningar. Ja och inköparna beställer in peptiderna för en billig peng från Kina och säljer dem för hundratals dollar.
The Daily hade i veckan ett avsnitt om Polymarket och Kashi, och idén om att allt går att spela på: Om den iranska regimen faller, vem som går på Taylor Swifts bröllop och valresultat. Omsättningen uppgick till nästan 12 miljarder dollar på en enda månad, bolagen värderas till mångmiljardbelopp och kopplingarna till makten är tydliga, bland annat genom att Donald Trump Jr. är rådgivare åt båda. Gissa om det sker insiderhandel. (Tomas Seo skriver om Polymarket och Moltbook)
.
Jeff Bezos har definitivt råd att inte ge sparken åt 300 journalister på Washington Post (som han köpte 2013). Bezos betalade 250 miljoner för tidningen, ungefär hälften av priset på hans yacht. Att äga en publikation som granska makten och pengarna är en form av makt, man kan till exempel decimera den så den inte har möjlighet att granska så mycket. Mycket bra analys i The Atlantic också.
När den här farbrorn började springa som 66-åring kunde han inte springa en mile, nu är han 82 och världsmästare i ultramaraton för seniorer. Poängen är att människokroppen klarar mer än vad vi tror och att det inte är försent att börja.
.Välkomna till polisstaten. USA:s inrikessäkerhetsdepartement har under de senaste månaderna använt så kallade administrativa stämningar för att försöka ta reda på vilka som ligger bakom anonyma sociala mediekonton som kritiserar Trumpadministrationen eller informerar om lokala ICE-raider. ACLU menar att det här är ett försök att skrämma människor som dokumenterar eller kritiserar administrationens agerande. Tysta ner folk. (i samma anda som att arrestera journalister).
Du har säkert också snappat upp att 2026 är året vi blir analoga, men i praktiken har få kreatörer råd att stänga av alla sociala medier och bara jobba med händerna och flyers. Trots att trendspanare inom design och kreativt arbete talar om en ”återgång till det analoga” handlar det främst handlar om estetik och signaler, inte om hur arbete faktiskt görs. I en tid när AI och digitala verktyg gör perfektion billig och snabb är imperfektion en markör för autenticitet, vilket gör att handritade bilder, tydliga texturer, ”fel” och grovhet det coolaste som finns. Den här texten förklarar att det som teknik gör lätt tappar kulturellt värde, medan det som tekniken inte längre kan reproducera blir eftertraktat.
Det känns som om jag skrivit det här trettio gånger, men tycker fortfarande att det är intressant. Sociala medier är inte längre sociala. Man kan kalla det “avsocialisering av plattformarna”. Formatet har förändrats till vertikala kortvideor och då man förr såg innehåll man aktivt följde eller sökte upp, ser man nu Det som algoritmen bedömer har hög sannolikhet att få en att stanna kvar. Resultatet är ett personligt men samtidigt alienerande flöde, byggt på maskininlärning snarare än mänskliga relationer. Det finns inte längre ett gemensamt kulturellt rum, utan bara parallella algoritmiska tunnlar. Blad annat Meta har medvetet prioriterat så kallat ”unconnected content”, alltså innehåll från konton användaren inte följer, eftersom det är mer effektivt att monetarisera. Unconnection.
Min kompis Tina uppmärksammade mig på detta. Korrigering:
Vad händer efter att man dör? Forskningen om nära-döden-upplevelser befinner sig i ett läge där neurovetenskap och existentiella frågor krockar. Ett internationellt forskarlag har nyligen försökt förklara dessa upplevelser som enbart hjärnans reaktion på extrem stress, syrebrist, kemiska förändringar och korta toppar i hjärnaktivitet, men möts nu av skarp kritik från andra forskare som menar att berättelser av de som upplevt döden inte ska reduceras till bara hallucinationer. Eller egentligen handlar det om vad som räknas som vetenskaplig evidens: är människors detaljerade vittnesmål bara hjärnan som hittar på pga av syrebrist, eller är de det första steget mot ny kunskap om medvetandet? Med nya studier som följer patienter i realtid under återupplivning finns det fortfarande inget tydligt svar på frågan om vad som händer: dör medvetandet med kroppen, eller inte? (Gåvoartikel WaPo)
Studier visar att döttrar oftare än söner blir känslomässigt distanserade eller helt bryter med sin pappa, och att just denna relation ofta är den svagaste i kärnfamiljen. Många döttrar säger att de visserligen kände sig älskade av sina pappor, men det är en kärlek kombinerad med rädsla, tystnad och en känsla av att aldrig riktigt bli förstådda. Många pappor har i sin tur formats i en kultur där manlighet handlat om kontroll och att inte visa svaghet, vilket gör det svårt att prata öppet om känslor eller be om förlåtelse. Avståndet förstärks av hur tiden fördelas i familjelivet. Fäder tillbringar i genomsnitt mindre tid med sina döttrar än med sina söner, särskilt under tonåren och vid skilsmässor är det ofta pappan som försvinner ur vardagen. (The Atlantic)
.I USA är februari National Black History Month. Månaden började med att presidenten lade ut en bild på Barack och Michelle Obama som apor och med musiken “The Lion Sleeps Tonight”. Senare hävadade Vita huset att det var en medarbetare som av misstag lagt ut filmen.
Här börjar betaldelen. Jag säger inte att jag är Washington Post precis, men det är en bra sak att någon kurerar nyheter och analyser. Det betyder mycket om du vill bli en betalande prenumerant. Det kostar bara 5 dollar / 50 kronor för fyra nyhetsbrev i månaden.
