Förra veckan gick jag på fest och nånstans kring midnatt fann jag mig själv i en diskussion om journalistik och nyheter. Flera av de jag pratade med sa att de valt att inte kolla på/läsa nyheter eftersom journalister bara skriver om negativa händelser. De har inte helt fel, if it bleeds it leads är en gammal sanning. Negativa nyheter (och negativa kommentarer upptäckte Facebook ganska fort) väcker mer känslor och klick än motsatsen. Blod, drama och våld ger fler följare. Det är därför Fox News, CNN, Msmbc och de andra slänger ut skrikande BREAKING NEWS en gång i kvarten.
Men negativa nyheter får oss också att må sämre och gör att vi upplever världen som en mörkare och farligare plats än vad den egentligen är. I veckan läste jag en artikel som handlade om fördelen med goda, snälla nyheter. Inte nog med att de har en positiv inverkan på vår psykiska hälsa så får gör de också folk snällare och mer benägna att hjälpa andra.
Poängen här är inte att mediahus från och med nu enbart ska publicera historier om katter som räddas ur träd och utrotningshotade arter som växer. Det händer mycket skit i världen och det är journalisternas jobb att förklara det och sätta det i sitt sammanhang. Att välja bort nyheter är ett privilegium och egoism. Hur ska t.ex. en person som aktivt väljer bort det som pågår i samhället och i världen utanför rösta när det är val?
Den självklara lösningen är att balansera upp det blodiga och dramatiska med snälla och mjuka nyheter. Låta tittarna/läsarna/lyssnarna förstå att det alltid finns hopp. Också när världen verkar utom all räddning.
Men det är inte därför vi är här. Nu över till länkarna.
Delstaten Montana förbjuder Tiktok från och med nästa år, Tiktok stämmer Montana och samtidigt kommer ytterligare en rapport om hur sociala medier påverkar barn och tonåringars psykiska hälsa. Hur långt ska staten gå för att skydda sina medborgare? Och faller det till slut på yttrandefrihet?
Lyssande som vanligt på podden Pivot som egentligen handlar om teknik, ekonomi och politik, men i en bisats talade Scott Galloway och Kara Swisher om (manlig) vänskap och vänner. Att ha vänner omkring sig är en sak och såklart trevligt, men att ha en riktigt bra vänskap som innefattar att man vågar vara sårbar och prata om sina känslor är ovanligare bland män. Det är synd eftersom vänskapsrelationer får en att må bra. Äsch, borde ha skrivit nästa veckans krönika om det här temat inser jag nu. Nåja, här kan ni lyssna på podden.
RIP Tina.
I Texas (såklart) vill man att de tio budorden ska finnas uppspikade i alla klassrum (för det finns bara en religion).
I USA är man dålig på återvinning, i Japan byggdes ett hus på gamla blöjor.
Varje vecka publicerar AP veckans bilder. De är alltid otroliga, men tycker att förra veckans var extra mäktiga.
The Streisand-effect fyller 20 år.
Här kommer tre bra poddavsnitt att lyssna på:
New York Times: First Person som i det här avsnittet handlar om en ung kvinna som vuxit upp som Youtube-kändis. Att se tillbaka på sin barndom som delades med miljoner andra människor.
The Guardian: Today in Focus om att Kalifornien fortfarande har dödsstraff, men inte har avrättat någon på tjugo år och hur guvernören Gavin Newsom vill ha ett fängelsesystem som inspireras mer av Norge än det traditionella öga för öga-systemet (som sitter djupt i den amerikanska kulturen).
New York Times Matter of Opinion: If DeSantis Can’t Beat Trump Can Ramaswamy? Okej, det här är eventuellt lite för mycket amerikansk inrikespolitik, men i det här nyhetsbrevet tipsar jag som sånt jag går igång på så ge avsnittet en chans.
Audrey Plaza kollar på gamla avsnitt av Parks and Recreation.
Ron DeSantis lanserade sin presidentkampanj på Twitter där han körde ett snack med Elon Musk. Det hela beskrevs som Amateur hour på Fox och helt enkelt en Disaster på andra håll. En DeSaster. Fattar ni? DeSaster Desantis, höhö. De hela började med 20 minuter av tekniska problem, röster som ekade och viskningar. (Gåvoartikel NYT) Det sagt är det långt till presidentvalet och vad som helst kan ännu hända.
Det här pratade Magnus och jag om i podden för några veckor sedan. Vill man läsa romaner skrivna av AI? Sudowrites Story Engine är nu här för att ta mitt jobb.
Twitter är redan Musk tog över en högerextrem plattform (enligt The Atlantic).
I USA pågår just nu en liten, men stark rörelse som vill radera allt som har med HBTQI att göra.
Sälj skönhetsprodukter med masskjutningar. Eller det gjorde i alla fall en influencer och ett hudvårdsföretag. Båda har bett om ursäkt, men det säger ändå en del om säljkultur och hur vanliga skjutningar är i USA. (Gåvoartikel WaPo)
Om du är en person som alltid lägger den en massa tid på att hitta en bästa hårtorken, hotellet, restaurangen, hudkrämen osv kan du slappna av. Eller bli irriterad. Listor och poängsättning på internet är sällan gjorda av experter och byter oftast ganska lite. En tröst är att det sällan är en stor skillnad mellan två brödrostar. Den du väljer, med eller utan recensioner, är tillräckligt bra.
Sånt här tycker jag är så intressant och ganska obehagligt. Om hur digitala trender påverkar kvinnors ansikten, strävan efter den perfekta skönheten och hur alla som är snygga ser likadana ut. Koreanska plastikkirurger analyserar ständigt algoritmer som ska hjälpa dem identifiera den senaste skönhetstrenden och rekommendera den för sina klienter. (Blek hy och ganska små ögon trendar just nu). Den perfekta blandningen av olika utseenden kallas i artikeln för neoliberal multiculturalism. Inte superlångt ifrån kulturell appropriering, men nu i form av att kirurgiskt förändra sitt ansikte. “It’s a strain of neoliberalism that incorporates multiculturalism, giving extra shine to the profit-first, consume-and-be consumed ethos of capitalism.” Otroligt intressant och deppigt. Det här skapar också ett klassamhälle där överklassen kan förändra sitt utseende med kirurgi, injektioner och laser, medan en underklass inte har råd och det reflekteras i deras ansikten. Läs artikel eller hela boken den är ett utdrag från.
Skönhetsoperationer blir allt vanligare bland kvinnor under 30.
Goda nyheter: en förlamad man kan gå igen tack vare implantat i hjärna och rygg.
TikTok testar en chatboten Tako.
En lista med rekommendationer för föräldrar med barn/ungdomar som använder sociala medier.
Digital Nomads har jag ju skrivit om förut. Det som från vårt perspektiv låter härligt. Unga, vita personer som ser hela världen som sitt kontor, som jobbar på distans eller som frilansare/entreprenörer, åker till billigare städer och gentrifierar dem så det blir svårt för lokalbefolkningen att bo kvar. Sydostasien är en klassiker, men allt fler väljer Latinamerika. Till saken hör att de digitala nomaderna tycker att de gör lokalbefolkningen en tjänst eftersom de “hämtar pengar in i landet”, men i praktiken får de bara priserna att stiga och betalar inte skatt. Tyckte den här artikeln var mycket läsvärd.
Elon Musk fick tummen upp för att operera in hjärnimplantat i människor. Neuralink (som Musks företag heter) har bl.a. anklagats för djurplågeri i experimenten de fört på apor.