Hej från Stockholm! Det är varmare här än i Santa Monica, kvällarna är ljusa och alla är otroligt vackra. Det brukar ta en liten stund innan jag börjar se individuella skillnader på folk. De första jetlaggade dagarna är stockholmarna bara en enhetlig grupp välklädda och snygga människor.
På tal om det: Det jag skriver om i veckans nyhetsbrev är prestation och optimering. Jag läste nämligen den här artikeln om perfektionism i The Economist (tack Paulina Modlitba för länken!) Författaren Thomas Curran skriver att perfektionism är en epidemi i vår kultur. Han delar in den i tre delar 1) perfektionisten på arbetsplatsen. Den här perfektionisten också beskrivas som en workaholic som aldrig känner sig riktigt nöjd eller klar med sitt arbete 2) personen som har orimliga förväntningar sina kollegors arbetsinsatser och försöker tvinga dem till perfektion (exempel: Steve Jobs) 3) perfektionisten tror att man i alla livets områden måste förbättra sig. En evig optimering mot att bli sitt bästa jag.
Den här ständiga strävan efter att optimera sitt liv syns i hur vi tränar, äter och inte minst i skönhetsindustrin. En människans kropp, ansikte och frisyr kommer alltid att ha områden att förbättra. Det spiller över på sociala medier där innehållet ständigt kan bli lite snyggare/roligare/mer känslosamt. I bästa fall leder det till fler följare som en bekräftelse på att man gjort rätt. Hemmet kan inredas mer smakfullt efter rådande trend, semestern bli roligare och mer givande (=avundsvärd), barnen mer framgångsrika, karriären peka brantare uppåt osv En stor del av vår kapitalistiska kultur baserar sig på att aldrig vara nöjd och därför konsumera sig till en (imaginär) uppgradering av livet.
Curran skriver också att speciellt unga människor mår dåligt av att hela tiden bli bedömda och rankade, både av sig själva och omgivningen. Vi har utvecklat en kultur där livet är ett projekt som ska skötas så vi i slutet får maximalt med likes, fem stjärnor och goda recensioner. Han fortsätter (och just det här kunde jag inte sluta tänka på):
Misslyckanden får inte bara vara misslyckanden, utan ska omvandlas till en chans att samla lärdom för att bli en bättre, mer lyckad människa. Curran skriver om psykologen Don Hamachek: “He even reproaches Barack Obama for enjoining young people to learn from their mistakes. Instead, he says, failures should be “allowed to simply wash through us as a joyous reminder of what it means to be a fallible human”.
Det handlar med andra ord om att acceptera det mänskliga i det operfekta. Och nu menar jag inte det koketterande, publikfriande misslyckandet som är så vanligt på sociala medier, utan när det går åt helvete och ens första reaktion är att skämmas, men sen påminner man sig själv om att det är en del av att vara människa.
Men det är inte därför vi är här. Nu över till länkarna.
Ni som uppgraderar från gratisversionen till betalversionen blir lite fler varje vecka. TACK för det! Och tack Linda för att du gav bort en prenumeration i present åt en kompis! Det gjorde mig så glad. Och du som ännu inte betalar för innehållet, överväg att bli betalande prenumerant. Du får minst fyra nyhetsbrev i månaden för den pyttelilla summan 5 dollar i månaden och blir samtidigt en person som tycker att frilansare ska få betalt för sitt arbete. TACK!
The Simpsons är bra igen.
Dumpad av sin man sedan 46 år och singel som 70-åring. Den här 102-åringen är lycklig igen.
I The Land of The Free osv dör folk allt tidigare, åtminstone i jämförelse med andra i-länder där man lever allt längre.
Det sämsta för dina tänder i matväg är… (gåvoartikel NYT)
Det finns en risk att jag redan tidigare länkat till en artikel om den här livvakten på Oahu, Hawaii, som paddlade ut på sin bräda under lunchrasten och vann den prestigefyllda tävlingen Eddie Aikau Big Wave Invitational, men det är så coolt. Själv vågar jag knappt titta på vågor i den storleken.
Om du känner för att lyssna på en resonerande (i motsats svartvita åsikter) diskussion om det går att separera artisten från konsten rekommenderar jag det här avsnittet från podden The Grey Area.
Kroniskt (o)ljud är mer ohälsosamt än vad man kunde tro. Bor du till exempel nära en flygplats eller en trafikerad motorväg ökar risken för stroke och hjärtattack. Nu när jag skriver det här inser jag att det låter som en rubrik i kvällstidningarna, men jag rekommenderar ändå den här artikeln. (Gåvoartikel NYT)
Eftersom jag bor så långt borta från många av mina närmaste vänner tänker jag mycket på vänskap. Den här artikeln argumenterar hur viktigt det är att ha vänner (det är ohälsosamt att vara ensam och just nu finns det väldigt, väldigt många som är det. Gåvoartikel WaPo) och att vänskap är något som kräver omsorg, precis som en romantisk relation. Det är vanligt att förlora vänner ju äldre vi blir. Heterosexuella par (mest män, men också kvinnor) är generellt sämre på att vårda sina vänskapsrelationer än HBTQI-personer.
Var Silvio Berlusconi The Original Donald Trump? (Inte att förglömma Bunga, bunga-festerna)
Det människor mest av allt vill ha är att känna sig sedda och bekräftade, men läkare har inte alltid tid och kapacitet att ge sina patienter detta. Nu tar den här yrkesgruppen hjälp av ChatGPT för att så vänligt som möjligt komma med rekommendationer, dåliga nyheter och mänskligt bemötande. (Gåvoartikel NYT)
För några veckor sedan länkade jag till en notis om fyra barn som överlevt en flygplanskrasch i Amazonas. Innan jag hann publicera nyhetsbrevet korrigerades nyheten med att barnen fortfarande var försvunna. Jag tog bort länken, men har nu den stora glädjen att kunna länka till att barnen nu hittats. Men hur överlever man i Amazonas i 40 dagar? Det hjälper om man, som det äldsta barnet, 13 år, har kunskap i vilka frukter som är ätbara och vilka som är giftiga. (Medan du läser det här pitchas minst fyra-fem tv-dokumentärer/dramatiseringar om händelsen)
En artikel med bakgrund till barnen och varför de befann sig på planet. Och en om hunden Wilson som hjälpte till att hitta barnen.
Goda nyheter! Sol- och vinkraft genererade mer energi än kol i USA för första gången någonsin!
Och på samma tema: elcykel är det mest klimatvänliga sätt du kan resa på.
Jag är den som alltid tar journalister i försvar, utan fungerande journalistik ingen demokrati, men alla journalister är inte bra journalister, bristen på folk som är villiga att betala för journalistik har också gjort kåren mer sensationslysten och ja att ha en Youtube-kanal eller Tiktok-konto som rapporterar om nyheter är inte automatiskt samma sak som journalistik. Den här artikeln handlar om vad som händer i en liten stad där fyra studenter blir mördare och en massa folk en masse dyker upp för att göra olika sorters content på det. För vem älskar inte lite true crime? (inte jag).
Texas (och några andra delstater i USA) förbjuder barn under 18 att vara på sociala medier utan föräldrarnas godkännande. Det kan tyckas vara sunt och bra för barnen, men sociala medier är också ett stöd för många marginaliserade grupper unga människor. Speciellt i konservativa tider som nu.
Det här ska ni läsa: Under flera månader har BBC kommunicerat med tre nordkoreaner som berättar om livet i ett av världens mest slutna och brutala länder. Det går inte att lita på grannar och bekanta, det är svårt att få tag på mediciner, människor svälter och läget är desperat.
Ett av problemen bland de många fördelarna med AI är att politiska kampanjer (och egentligen vem som helst som vill sprida ett falsk narrativ) nu kan använda sig av deepfakes och fejkade bilder videos. Ett exempel är den här potentiella (cykelhatande) borgmästaren i Toronto vars kampanj sprider AI-bilder av hemlösa i stadens parker (ett fenomen som tydligen inte är ett problem).
Inflationen är hög och priserna stiger i Sverige, skyll på Beyoncé.
Lösa rubikskuben på 3,13 sekunder.
En högerextremist som tog MDMA i en studie och förvandlades till en empatisk person.
Här börjar VIP-avdelningen med en otrolig inne- och utelista samt filmrekommendation. Du kan vara med genom att betala för nyhetsbrevet.