Fredagslänkar den 13 mars 2026
En snabb guide till vad som händer i amerikansk politik.
Hej alla nya prenumeranter! Tack Louise som tipsade om mig på @hejhejvardag !
Jag heter Peppe, bor i LA och i det här nyhetsbrevet länkar jag till de bästa texterna jag läst och skriver en krönika där jag enkelt förklarar något som hänt i USA i veckan. Alltid baserat på vad jag själv tycker är spännande. Meningen är att du utan större ansträngning ska ha koll på USA tack vare det här nyhetsbrevet. Jag är journalist och statsvetare och ganska bra på att surfa.
Den här veckan börjar vi med några länkar, krönikan kommer lite längre ner.
Corporate bullshit: En studie från Cornell visar att personer som imponeras av vag management-lingo som ”synergistic leadership” eller ”growth-hacking paradigms” ofta har svagare analytiskt tänkande och sämre förmåga att fatta praktiska beslut. Forskaren Shane Littrell utvecklade en skala, Corporate Bullshit Receptivity Scale, för att mäta hur mottagliga människor är förinnehållslös företagsretorik. I experiment där över 1 000 kontorsanställda fick bedöma meningslösa buzzword-meningar visade resultaten att de som uppskattade sådant språk också tenderade att se sina chefer som mer visionära, samtidigt som de presterade sämre på tester av analytiskt tänkande och beslutsfattande.
Under internets tidiga år uppstod ett skämt som kallades Rule 34 och innebär att om något existerar finns det porr på det (“If it exists, there is porn of it.”). Med generativ AI håller den logiken på att bli ännu mer bokstavlig med tillägget: om bilderna inte redan finns kommer de att skapas. Det märktes nyligen på X där användare använde chatboten Grok för att generera hundratusentals sexualiserade bilder av kvinnor genom att ladda upp vanliga foton och be AI:n “klä av dem” eller förändra deras kroppar. AI gör det möjligt att producera realistiska versioner på några sekunder, nästan altid utan den avbildades samtycke. Vi har nu ett internet där bilder allt mindre fungerar som dokument av verkligheten och allt mer som material som kan formas efter användarens begär, vilket suddar ut gränsen mellan fantasi, propaganda och verklighet. (Gåvoartikel NYT)
I dag fungerar många konspirationsteorier på ett lite annorlunda sätt än förr. Tidigare försökte konspirationsteoretiker bygga långa berättelser med olika “bevis” och detaljer. I dag räcker det att visa att något saknas och sedan låta publiken dra sina egna slutsatser. Exempelvis gjorde YouTubern Nick Shirley virala videor där han filmade utsidan av somalisk-amerikanska daghem i Minnesota och hävdade att de kunde vara bedrägerier eftersom man inte såg några barn eller fotspår i snön. Samma logik syns i andra sammanhang: videor av tomma sjukhusparkeringar under pandemin användes som “bevis” för att covid inte var allvarligt. Det är inte ovanligt att frånvaron av journalistiska reportage används som misstanke. Om stora medier inte skriver om en händelse tolkas det som att “medierna mörkar” eller “medierna vill inte att du ska veta”, trots att det antagligen beror på att uppgifterna inte stämmer. Resultatet blir vad man kallar “konspiration utan teori”, där antydningar och tomrum ersätter fakta. (Gåvoartikel NYT)
Förra veckan fick jag fler trevliga kommentarer om artikeln som förklarade looksmaxxing (ber också om ursäkt för att jag introducerade denna idioti för er), den här veckan tycker jag att vi lutar oss in i jolie laide. Det franska uttrycker för personer som på papperet borde vara fula, men ändå upplevs som vackra, till exempel Charlotte Gainsbourg eller Barbra Streisand, eftersom deras ovanliga drag gör dem intressanta. Looksmaxxers gör motsatsen: de försöker eliminera allt avvikande och skapar därför ett sterilt ideal som saknar erotik och personlighet. (The New Yorker)
Men det är inte därför vi är här. Över till krönikan_
I amerikansk politik talar man ibland om “rally around the flag-effekten.” Det är när väljarna ställer sig bakom presidenten när landet hamnar i en internationell konflikt eller ett krig. Man får en yttre fiende och det uppstår ett slags vi mot dem. Kritiken mot presidenten dämpas och opinionssiffrorna stiger. Efter terrorattackerna den 11 september 2001 ökade till exempel stödet för George W. Bush kraftigt när USA gick in i krig i Afghanistan.
Här pratar man också om uttrycket “wag the dog.” Begreppet kommer från filmen Wag the Dog från 1997 och syftar på situationer där en president anklagas för att strategiskt starta krig för att flytta uppmärksamheten från problem på hemmaplan. Tanken är att en dramatisk internationell kris kan dominera nyhetsflödet och därmed minska fokus på exempelvis politiska skandaler, ekonomiska problem eller pedofilskandal.
Liknande misstankar har dykt upp flera gånger. När Ronald Reagan invaderade Grenada 1983 skedde det bara dagar efter en attack mot amerikanska soldater i Libanon. När Bill Clinton bombade Sudan och Afghanistan 1998 sammanföll det med Lewinsky-skandalen. Och när Donald Trump lät döda den iranske generalen Qasem Soleimani 2020 spekulerade många i om beslutet kunde gynna honom under riksrättsprocessen. Ni fattar!
Men är kriget i Iran verkligen strategiskt smart för Donald Trump? Hela hans politiska budskap byggde på att levnadskostnaderna med honom som president skulle ner. Under valrörelsen lovade han väljare billig bensin, lägre energipriser och billigare mat efter inflationsåren under Biden. Jag antar att Trump var hög på den ganska smärtfria kindnappningen av Venezuelas president Maduro i början av året och föreställde sig något liknande. Men ett krig i Mellanöstern påverkar nästan alltid världsekonomin. När Hormuzsundet stängs stiger olje- och gaspriserna globalt. Bensinen blir dyrare i USA (och värkden(, transporter kostar mer och företag höjer priser och till slut märks det i mataffären.
Och den här gången verkar det inte uppstå en rally around the flag-effekt. Amerikanerna, både demokrater och republikaner, motsätter sig kriget. De fattar inte varför USA ska in och bråka med Iran. Vanligtvis skulle Trump kanske inte bry sig så mycket, men i november blir det mellanårsval, där kontrollen över kongressen står på spel. Om energi- och matpriser, för att inte tala om inflation, börjar stiga igen och USA skickar ut soldater i krig kan detta snabbt bli ett politiskt bakslag för Trump.
Inte nog med detta: republikanerna var redan innan kriget nervösa inför mellanårsvalet. Under det senaste året har demokraterna gång på gång gjort bättre resultat än väntat i så kallade specialval. Det är alltså extraval som hålls när en plats i kongressen eller i ett delstatsparlament plötsligt blir ledig, till exempel om en politiker avgår, dör eller får ett annat jobb. I vissa delstater har republikanernas försprång minskat med tio till tjugo procentenheter jämfört med hur det såg ut i presidentvalet.
Vill du läsa resten av analysen, fler bra artiklar, en inne- och utelista och tips på tv-serie/film? Bli betalande prenumerant. Det kostar bara 5 dollar / 50 kronor månad och du stödjer journalistik utan annonser. TACK!
